En man vid namn Merisalo
”Låt oss tro på morgondagen, det är enda sättet vi kan överleva i livet! Längs denna livsresa behöver vi alltid varandra, vänner och kamrater.”
– Arto Merisalo
”Vad du än gör, när du gör det rätt, tar du hänsyn till andras känslor, försöker förstå, även din vän, den svagare…”
– Vexi Salmi, Anna kaikkien kukkien kukkia
Jag föddes i Ruovesi, vid den gamla gränsen mellan Södra Österbotten och Norra Tavastland, sommaren (1 juli) 1965. Min farfar, chefredaktör och sågverkschef Lauri Merisalo (1901-1976), hade kommit till staden 1925, och under årtiondena hade han blivit ”Herr Ruovesi”, som tidningen Ruovesi beskrev honom i en omfattande artikel år 2001 för att fira 100-årsdagen av Lauris födelse. Så jag växte upp i min farfars familjekrets, en stark sågverksindustri och lokaltidningsman. Min farfar Lauri var också en ivrig ångbåtsman och arbetade i årtionden som föreståndare och styrelseledamot i ångbåtskooperativet Tarjanne (som ägde fartygen S/S Pohjola och S/S Tarjanne). Min far Heikki (1932-2019) arbetade som sågverksbolagets skogsförman och förvaltade även vår familjs skogstillgångar. Min mor Taimi (1933-2020) föddes i Pohjaslahti på en gård i Peltola i en familj med 11 barn, och min mor arbetade inom restaurangbranschen i nästan 25 år, bland annat på Kantaravintolat Oy.
Ruovesi kulturcentrums Yhteiskoulu, som min farfar Lauri grundade 1945, var min skola, där jag hämtade mina förnödenheter för min livsresa. Jag gick också på en ”kort” yrkesskola i Mäntättä 1982-83. Efter att ha skrivit ett tag och praktiserat som journalistassistent och frilansjournalist i olika tidningar, flyttade jag till sågverks- och verkstadssektorn, där jag arbetade i marknadsförings- och ledningspositioner i leverantörsföretag av sågverksmaskiner och sågverksutrustning från 1982-1985, och dessutom var jag också involverad i ett par mindre industriföretag (ett tryckeri och ett tätningsmedelsföretag) i olika marknadsföringspositioner. Jag har också varit involverad i musikbranschen några gånger under min livsresa, där jag arbetade och samarbetade med bland annat min bortgångne vän Tapani Kansa och senare bland andra Rainer Friman.

Under mina skolår var jag bland annat engagerad i stöd till elevaktiviteter, skolrådet, pappersinsamlingsprojekt relaterade till Ruovesi Yhteiskoulus insamling av pengar, och jag har varit aktiv i diverse andra lokala organisationsaktiviteter. Utöver allt annat arbetade jag även som sommarjobbare på Kotvio Oys sågverk, där jag råkade ut för en allvarlig arbetsolycka sommaren 1980 vid 15 års ålder, vilket förändrade mina livsplaner på många sätt. Före arbetsolyckan sommaren 1980 hade jag två mål, antingen att bli sågverkschef och en sågverksindustriskola, eller att bli brandchef och en statlig brandakademi. Från ung pojke fram till 1986 var jag engagerad i brandkårens verksamhet (Ruovesi VPK) och under senare decennier har jag genom de företag jag representerade blivit känd som samlare av museibrandbilar. Båda ursprungliga arbetsdrömmarna förverkligades därför inte till följd av händelserna sommaren 1980, även om min hobby inom brandkåren och arbete inom sågverksindustrin då förverkligades i andra avseenden.
Sedan hösten 1985 har jag varit verksam inom fastighets- och företagsförvärvssektorn i en eller annan form, både i min egen och i andras ägda företag. Åren 1987-1993 bodde jag i Ähtäri och arbetade samtidigt som investeringsdirektör i företagen hos en stor privat investerare i Södra Österbotten och i våra egna familjeföretag. Under den perioden (1987-1993) bodde vi i den historiska fabrikschefsvillan i Vääräkoski, där mitt enda barn, min älskade dotter Anniina Katariina, föddes 1989. Den perioden var den lyckligaste i mitt liv hittills! Parallellt med mitt arbete som österbottnisk investerare arbetade jag även som investeringsdirektör och managementkonsult i företagen hos en fastighetsinvesterare i Tavastehus och Helsingfors från 1990-1995. Jag arbetade inom möbelhandeln och möbelbranschen från 1996 till 1998, och delvis samtidigt arbetade jag som enhetschef på Kanrak från 1995 till 2001 och igen från 06/2010 till 05/2011. Från början av 2002 till juni 2009 arbetade jag som affärsdirektör och VD för utvecklingsdotterbolaget Nova Group (som många säkert känner till från media), ett nationellt företag specialiserat på förmedling av kommersiella lokaler, konsultverksamhet inom kommersiella lokaler, fastighetsutveckling och experttjänster inom markanvändning och byggnation. Samtidigt fortsatte jag inom fastighetsbranschen som fastighetsutvecklingsdirektör för Virsseli Oy, som ägs av Motonets grundare (numera avlidne) ekonom Lauri Juntunen, som affärsdirektör för Kanrak Oy, och som affärskonsult och VD för Suomen Toimitilapavelut Oy. Under 2010-04/2012 arbetade jag även som divisionschef på Hansa Deal Oy (nuvarande Aninkaisten Kiinteistönvälitys Oy), ett fastighetsutvecklings-, lokal- och företagstjänstföretag som tillhör Lease Deal Oyj-gruppen, tills jag den 19 april 2012 gick på en ”tvångssemester” som beordrades av finska staten, dvs. för att avtjäna mitt fängelsestraff för konsekvenserna av Novas konkurs, vilket avslutades med att min villkorliga dom började den 23 december 2013 och min slutgiltiga frigivning den 21 juni 2014.
Under den tidigare nämnda processen startade jag den 18 september 2013 ett projekt för tidskriftsförnyelse på varuhusföretaget Kärkkäinen Oy, som ägdes av min gamle vän Juha Kärkkäinen, där företaget lade ner sin gamla tidskrift och en helt ny tidskrift med nytt namn och helt nytt innehåll etc. publicerades den 5 december 2013 under namnet KauppaSuomi. Den nya tidskriften blev Finlands största veckovisa gratistidning, med en nationell upplaga på över två miljoner och en upplaga på över en miljon för grundtidningen, och tidskriften har över 2-3 miljoner läsare. Det var ett trevligt projekt att vara delaktig i, och min återgång till det civila livet och arbetslivet genom detta intressanta och utmanande projekt förverkligades genom intressant arbete, och jag är särskilt tacksam mot min vän Juha för det. För mig avslutades tidskriftsprojektet i enlighet med målen i början av 2014 och från och med 17.02.2014 övergick jag till tjänsten som fastighetsdirektör för Kärkkäinen-koncernen och dess dotterbolag (där jag arbetade fram till slutet av 2017) och, utöver mitt huvudjobb, till tjänsten som fastighetsutvecklingsdirektör och seniorrådgivare för konsultföretaget Sadepisara Consulting Oy (senare NordPoint Group Oy), grundat 1989 och ägt av Juha Kärkkäinen. Jag arbetade i denna tjänst fram till hösten 2019 och sa upp mig därifrån och flyttade från företaget med mitt team, då ägarskapet för företaget byttes två gånger efter Kärkkäinens ägande och var ganska oklart med sina utländska ägare. Verksamheten i det tidigare nämnda företaget upphörde drygt ett år efter att vårt team lämnade.
För närvarande (från och med september 2019) arbetar jag för Nordicon, dvs. Nordic Som fastighetsförvaltare för Icon Consulting Oy och Nordic Icon Group NG Oy i Finland och som affärschef för Nordicon i Baltikum (Estland, Lettland och Litauen).
Under valpengajaget har det faktum att jag har varit involverad i att utveckla, bygga och genomföra över två miljoner kvadratmeter olika kontorslokaler med olika partners i olika delar av Finland, värda över en och en halv miljard euro, skapat över 10 000 nya jobb under mina 39 år inom kontorsbranschen. Utöver dessa har jag varit involverad i projektutveckling och byggnation av ett stort antal bostadsfastigheter och andra fastighetsprojekt. Denna verksamhet fortsätter genom mitt arbete på Nordicon (www.nordicon.fi) både i Finland och i Baltikum.
”Att erkänna fakta är början till all visdom.”
– President J.K. Paasikivi
I mitt arbete har jag rest (och reser fortfarande) runt om i Finland årligen, i genomsnitt cirka 130 000-150 000 km/år, (nu cirka 5,7 miljoner körda kilometer) och jag har också suttit i genomsnitt 1500-2000 möten årligen och rest 180-240 dagar om året. Och en av mina ”hobbys” är att sitta i telefon när jag inte sitter i möten. Och som ni kan se ovan kör jag bil av andra skäl än mitt arbete. Arbete och resor är mitt jobb, mitt sätt att leva, och jag skulle kunna säga att jag också är en hobby. Rekordåret 1990 (under Ähtäri-eran) körde jag 179 000 km per år och reste cirka 240 dagar i Finland.
Under årens och decenniernas lopp har jag också varit involverad i dussintals olika projekt för olika organisationer, både som konsult och som hobby. Som ung tonåring var jag också aktiv inom turistsektorn och tillbringade ett par somrar i min hemstad med att driva en turistservicepunkt och till och med ta turistguidekurser från Finlands turistråd. Resor är fortfarande en hobby och en slags passion för mig. Jag tycker också om att sparra med aktörer inom branschen och entreprenörer. Jag var också involverad som konsult i renoverings- och utvecklingsprojektet för SPA Hotel Runni 2015 när det överfördes till de respekterade kommersiella rådgivarna Eero Lehti och Kari Hautanen och den finansiella rådgivaren Arja Hautanen.
Inom politiken bildade mina vänner Kyösti Kakkonen, Toivo Sukari, Harri Toivainen, Pekka Lindi och de numera avlidna Tapani Yli-Saunamäki, Risto Bono och Lauri Juntunen år 2006 en koalition kallad KMS = Finland för Utvecklingsregioner, som var starkt involverad i riksdagsvalet 2007 och påverkade Finland att få en mittenledd (Vanhanen II) borgerlig regering efter det valet. Senare under våren 2008 blev vi en del av valpengaskandalen som började med det (och Timo Kallis arroganta TV-framträdande), som fortfarande är ihågkommen av många med sina färgstarka faser. Den uppkomna valpengaskandalen varade i sina olika former i nästan 5 år. Inom politiken håller jag fortfarande kontakt med inflytelserika personer från olika partier lokalt, regionalt och nationellt. Särskilt med personer från olika borgerliga partier. Själv tillhörde jag Samlingspartiet fram till 1988, sedan blev jag besviken över min numera avlidne gamle bekant Harri Holkeris agerande i riksdagsvalet 1987 och presidentvalet 1988, och efter noggrant övervägande bytte jag till Centerpartiet, då lett av Paavo Väyrynen, 1988. Jag var medlem i partiet fram till 2010, då jag avgick när Mari Kiviniemi och Timo Laaninen valdes till partiledningen. Jag tillhörde inte något parti på nästan 10 år, utan var en oberoende borgare, men 2018, när 30 år hade gått sedan jag lämnade Samlingspartiet, återgick jag till Samlingspartiet som ordinarie medlem och det kändes som att ”komma hem” när jag återvände till Samlingspartiet som medlem – nu i Helsingfors nationalsällskap!
”Om vi inte vet säkert hur det kommer att gå, låt oss anta att allt kommer att gå bra.”
– President Mauno Koivisto
Mitt älskade, underbara och enda barn, min dotter Anniina, född 1989, har tagit examen som sjuksköterska och även som socialarbetare och kyrklig ungdomsarbetare från DIAK University of Applied Sciences. Hon är en musikentusiast (sjunger, spelar saxofon, bas och piano), liksom sin mamma Aija. Så min livsresa från Ruovesi gick först till Vääräkoski herrgård i Ähtäri i 7 år tillsammans med Aija, därifrån till Esbo och Sibbo och tillbaka till Esbo och Kyrkslätt, där jag bodde i 7 år i Kylmälä och sedan i goda 2 år i Tölö, Helsingfors, tills jag efter min ”tvångssemester” flyttade till Nurmijärvi för en kort tid och därifrån till Vichtis i nästan 7 år, där jag bodde från sommaren 2014 till mars-april 2021, då jag flyttade för att bo i Heinola, Östra Tavastlands pärla. Jag vill fortfarande återvända mer till Lakeure, särskilt Ähtäri och mitt tidigare hem, Vääräkoski herrgård, jag saknar det fortfarande väldigt mycket!


På vintern njuter jag också av Lappland i olika former. På sommaren är mina hobbyer båtliv, cykling och bilresor i Finland och Europa. Gamla ångfartyg (S/S Tarjanne på Näsijärvi och den nu definitivt skrotade S/S Pohjola och andra liknande ångfartyg på andra inlandsvatten) ligger mig också fortfarande varmt om hjärtat och jag är även engagerad i Finska Ångfartygssällskapet (så långt jag kan). Dessutom är jag fortfarande engagerad i bakgrundsaktiviteterna för olika kristna organisationer, jag spekulerar i politik och samlar på patriotiska ämnen och särskilt på marskalk Mannerheim av Finland, som har vuxit sig ganska stor. Jag är också medlem i dussintals olika organisationer, inklusive Mikkelinklubben, Finska Marskalk Mannerheims Arvsförening, Finska Sågverksarbetarnas Förbund (STMY) och UKK-sällskapet. Läsning är också en stor passion för mig och jag har ett privat bibliotek med över 8 000 böcker.
På den andliga sidan kom jag till tro på pingströrelsen i början av 1988 och har sedan dess arbetat både inom kyrkan och inom så kallade fria rörelser, inklusive pingströrelsen och de så kallade ”nya församlingarna”. Jag tillhör för närvarande den evangelisk-lutherska kyrkan och tillhörde under flera år dess väckelserörelser, Herännäinen, eller församlingar, och jag beskrev mig själv då som en karismatisk Paavo Ruotsalaismais-församling, tills jag 2016 övergick till att arbeta inom den evangeliska rörelsen (SLEY), som jag har upplevt som mitt andliga hem efter dessa olika faser. Jag har varit engagerad i SLEY-rörelsen med min vän, teologie doktor Markku Koivisto, samt i verksamheten inom Broken Society (en stödgrupp för människor som har varit trasiga inom olika områden i livet). Den kristna Radio Dei är också en betydelsefull kanal för mig, vars arbete jag uppskattar och de företag jag representerar också har stöttat den mycket genom åren. I vår familj har Jippu varit aktiv i andligt arbete och jag har kunnat vara involverad i hans ”bakgrundsaktiviteter” närhelst det har behövts om han har behövt hjälp, stöd eller råd. Det har varit och är ett privilegium!
Livet har, milt uttryckt, varit ganska händelserikt och färgstarkt, i många avseenden, men det har också lärt mig mycket inom olika områden i livet. Och oftast handlar det jag har varit i rubrikerna om de senaste åren antingen om de konkurser jag har gått igenom i livet och de relaterade rättsprocesserna och domar, eller valpengaskandalen 2008-2012. Det är lätt att ge mig de där gamla sakerna/ämnena/händelserna, men även det måste uthärdas och accepteras, för allt det där är ett levt liv och alla problem och svårigheter och tidigare händelser i livet är i sig själva förvärvade och/eller orsakade av våra egna val! Men vi måste gå vidare trots dessa tidigare saker och leva för idag – detta ögonblick! Med dessa tankar har jag själv överlevt!
”Se tillbaka, var tacksam. Se framåt, lita. Se upp, tro.”
– President Urho Kekkonen
Du kan också hitta mina tankar på min Uus Suomen-blogg:
https://puheenvuoro.uusisuomi.fi/author/artsime/
Förutom bloggar kan du också hitta en kortfattad historia om mitt liv i Nya Finlands talsektion, som du kan nå via länken ovan, om ämnet intresserar dig.
Du kan hitta smakprov på min musiksmak på YouTube via följande länk, där jag har sammanställt en liten samling av min favoritmusik:
http://www.youtube.com/user/suomimusaa
Du hittar dokumentären Election Funder gjord av YLE / journalisten Arvo Tuominen och hans team (sändes i augusti 2014 på YLE TV1) via denna länk:
https://www.youtube.com/watch?v=y_snxphTAek
Du hittar den personliga intervjun med mig av journalisten Maria Pettersson för Helsingin Sanomats månatliga bilaga i mars 2015 via denna länk:
https://www.hs.fi/kuukausiliite/art-2000002806136.html
Du hittar mig också på Twitter och via Linkedin, du kan även hitta min detaljerade arbetshistorik på den här länken:
https://www.linkedin.com/in/arto-merisalo-20760739/?locale=fi_FI
Arto Merisalo involverad I YLE Raha-Suomi-programmets profilfotopodcast publicerad 24 mars 2025:
https://areena.yle.fi/1-73939335
Arto Merisalo medverkar i YLEs Raha-Suomi-dokumentär i del 5 och 6 (publicerad 24 mars 2025):
https://areena.yle.fi/1-64877951
Lycka till och styrka till alla mina vänner, och låt oss le när vi ses, hör av oss och skriver till varandra!
OCH LÅT OSS KÄMPA – VI KOMMER INTE ATT GE UPP – VI MÅSTE BARA TRO PÅ MORGONDAGEN!!!!!
”Finland är ett bra land att leva och leva i – och det är värt att försvara – dess försvarare är bara det finska folket!”
– Infanterigeneral Adolf Ehrnrooth
”Även genom en gråsten – en bror lämnas inte kvar!”
– Arto Merisalo